Gotland har ju som bekant saltfria vägar och gator. Så nu ligger det ett tjockt packat lager med snö och is precis överallt.
Sara och jag pratade imorse på vägen in till Visby om varför de inte saltar på Gotland. Jag antog att det var först och främst miljöaspekten, eftersom det inte kan vara särskilt nyttigt att slänga ut tonvis med salt i naturen. Att sedan bilarna håller mycket längre är ju bara en bonus.
Men när jag började tänka efter, så inser man ju att saltfritt betyder massor av is och snö, vilket betyder dubbdäck. Nu har vi ju kört på dubbdäck på helt isfria vägar hela november, december och halva januari, vilket sliter ordentligt på vägarna, och det påverkar miljön negativt, med mer vägdamm och högre bränsleförbrukning. Man måste ju ha vinterdäcken på från 1 november och en bra bit in på våren. Vinterväglag eller inte.
Saltfritt gör ju också att bilarna håller mycket längre. De rostar inte alls lika mycket. Det gör ju att man behåller bilen längre, att man inte behöver byta ut de gamla bilarna lika fort. Andelen riktigt gamla slitna, men rostfria, bilar på Gotland är väldigt hög. Vilket givetvis gör att bilarna är mycket mer skadliga för miljön.
Så jag undrar om saltfritt är så bra ändå? Med tanke på hur dåligt dom sandar, och hur jobbigt det är för lastbilarna att stå och sladda i varenda korsning och uppförsbacke, så skulle jag nog vilja se någon sorts salt i Visby. På landsvägarna är behovet inte lika stort, där får man köra lite mer försiktigt bara.
Det rinner säkert ut en hel del olja och bensin från alla bilar som krockar och kör i diket också, men de bilarna kanske byts ut mot nya i alla fall.
Tweet Etiketter:Gotland
